Hej på er alla i vårt avlånga land och Gud välsigne er.

Livet kan vara tålamodsprövande ibland. Om ni kommer i håg så slutade jag röka för ca ett halvår sedan och det har gått väldigt bra och inte kännt några som helst sug men för tre veckor sedan satte det i.

Jag till och med drömde om att jag rökte  det var jobbigt både i kropp och själ att stå emot suget.

Men en dag så verkade det som jag hade gett upp.

Jag satte mig i bilen och till och med så tog jag med mig en tändare för att vara förebredd till den kommande stunden då jag kunde tända den där gift pinnen som skulle göra slut på min plåga.

 Hela morgonen hade varit ett elände. Det enda som existerade för mig så var det en cigarett och stog  i affären helt besluten för att börja röka för att göra slut på suget.  Jag stog och väntade på en annan kund som var före mig skulle bli färdig.

Jag kännde mitt hjärta  klappade hejdlöst och blicken gick till flera level askar som var på hyllan bakom expediten.

Nu så, snart så är plågan slut tänkte jag men någonting stoppade mig.

Jag stog som  som paralycerad, som en staty, stel. En egendomlig känsla,nästan som någon annan tog över då jag inte kunde själv förmå mig göra något. Precis då det var min tur så sa jag bara till expediten.

Oj! Jag kom på en sak och gick ut ur affären som om jag hade haft eld i baken.

Satte mig i bilen körde mot en annan stad och kännde hur jag började svettas. Det var nära att jag hade gjort en dumhet tänkte jag men suget var där fortfarande och jag var inte pålitbar hur det skulle sluta.

Cigarett suget tog all min kraft och det var det enda som fanns i min värld så var det en cigarett.

CIGARETT!!!!!!!!!! Mitt inre skrek , jag visste vad som var rätt och jag visste att tar jag en cigarett så är jag fast igen och jag visste hur svårt det var att sluta.

Jag åkte till min vännina och vi pratade en stund och jag fick tala ut eller rättade sagt nästan skrika ut mitt eländiga situation.

Vi bad en stund och under bönen så kännde jag en lugn komma inom mig som jag inte kännt på länge tycktes det.

Visst var det en kamp på liv och död kan man säga men Jesus hjälpte mig att vinna över detta  och vi segrade.

Under tiden denna plåga var så kände jag mig buren på ett underligt sätt och jag förstår att jag var inte ensam utan jag hade en massa hjälp från himlen och skydd från Gud och han själv var med mitt i striden.

Bönen var mig till hjälp eller ropet till Gud. Han hörde mig att nu är Mirre i svårigheter så nu sätter vi in full styrka.

Du vet, när vi ropar till Gud från vårt innersta så kan ingenting komma i vägen ,fast för stunden tycker man att nu är det kört men det är det inte.

Jag är så övertygad om att Gud råder och han har kontrollen.

Jorden är hans och himlen och allt som finns är hans. Vi är också hans.

Min Gud är stor och han är min himmelska pappa. Visst är det underbart att kunna säga att Gud är min pappa. Han är också din pappa. Ja, vi har en stor Gud och vad vi än får möta i livet så är han god och han är med och styrker oss.  Amen

Jag vet att mina sista blogg har varit annorlunda det jag skrivit.

Jag har skrivit från mitt hjärta som vanligt men jag har varit lite djupare och lämnat ut mig lite mer om mina innersta tanka och känslor 

Jag satt och funderade på hur mycket man kan kan lämna ut sig men jag tror inte det finns någon gräns så länge man inte hänger ut en annan människa med namn och så vidare.

Många gånger har vi svårt att prata om vårt innersta vad som finns där. Kanske är det saker som man varit med om som man inte vill säga eller berätta om.

Kanske är det någon som gjort oss illa någon gång i livet eller någon som gör  illa just nu idag.

Jag talar om kvinnor som får stå ut med slag från sina män och jag talar om barn som blir slagna.

Det är ju saker som man inte vill prata om man känner sig  liten och ofta känner man sig skyldig att det är mitt fel att någon slår mig och man skäms.

Både barn och kvinnor blir avskärmade i dessa situationer i vardagen.

Kvinorna blir ensamma och har svårt att vara tillsammans med andra  och man  vill  gömma sig för man orkar inte vara med andra människor och till slut så märker ju omgivningen att något är fel ,men man vill inte tala om det så man isolerar sig istället och till slut så har man tappat den sociala gemenskapen helt och man är totalt ensam.

 Jag har upplevt båda delar i mitt liv men jag har också blivit helad i mitt  inre, sår med svåra erfarenheter och minnen. Visst kommer jag ihåg det som hänt men det gör inte ont längre för Jesus tog bort min smärta.

Utan Guds helande i mitt liv hade jag inte levt idag. 

Jag var inte gammal, kunde varit 11,12 år då hade jag planderat att döda den människan som gjorde mig illa men något stoppade mig.

Jag hade ett rum på vinden vid den tiden där jag kunde vara ifred vissa stunder. Jag böjde mina knän där uppe medan tårarna föll på mina kinder och jag bad" Gud hjälp mig härifrån" Så vid tretton års ålder fick jag flytta till ett fosterhem och det var min lycka och det var då jag kom i kontakt med troende människor vilket var min räddning.

Gud hörde min bön.

Jag levde med dessa minnen, kränkningar och slag till vuxen ålder som skapade mycket ångest i mitt liv och till slut så tappade jag lusten att leva.

Innan jag gav mitt liv till Jesus var jag som en trase. Jag hade ingenstans att göra av med min smärta som jag hade i mitt hjärta och det fanns ingen som tycktes kunna hjälpa mig.

Det som var omöjligt för människor var möjligt för Gud.

Jag gav mitt liv till Jesus och han helade mig från alla dessa minnen som jag kan tänka på idag utan att det gör ont.

Den som inte tror på Guds under så är jag ett levande bevis att Jesus lever idag och kan förvandla liv, från ett helvete till ett nytt liv i gemenskap med honom.

Man läser i många veckotidningar om att bli vän med din kropp och din själ.

Hur blir man vän med sin kropp då någon annan har våltfört sig på och hur blir man vän med sjä'len som är så varig och sjuk att till och med livet håller på och slocknar.

Prata inte smörja för människoliv håller på och gå i spillror. Det finns ingen som  blivit illa behandlad  blivit vän med sin kropp eller själ för det behövs mer kraftiga gärningar för det och det är Guds mirakel och hans helandes kraft som måste gå genom vår kropp och rensa svåra minnen som gör ont.

Bara Jesus kan det.

Visst kanske du kan lära dig leva med det men jag är säker på att du är inte speciellt lycklig, att bära den tunga bördan inom dig sliter på dig det vet jag av egen erfarenhet.

Gud ser dig och vill inget hellre än hjälpa dig men det är du som måste ta första steget och öppna ditt hjärtats innersta rum innifrån med den nyckel som du har. Jesus kan inte öppna utifrån för då vore det ingen gåva från Gud eller nåd utan det är du som måste öppna och välkommna in Jesus i ditt liv.

Amen Jesus älskar oss ovavsett vad vi gjort...Vad har du och förlora på att säga Ja till Jesus.

Mitt innersta rum är för dig Gud där du och jag kan tala ostört.

I mitt innersta rum där finns det bara plats för dig Jesus.

Där kan jag ställa mina frågor till dig som jag tycker är svåra att fråga andra.

Livet kan kännas jobbigt fast man är kristen. Vi lever i världen men vi lever inte av världen. Ibland kan det kosta på att följa dig Jesus men det kostade för dig också då du dog för mig.

Ja, ibland är det tungt men jag vet att jag är vinnaren i dig Jesus och jag vet att inga frestelser kommer över min förmåga för det har du sagt i ditt ord.

Visst gör det ont ibland att färdas men du grät också över folket.

Jesus du ser mina tankar och mina känslor, du vet hur jag har det för du har också levt här på jorden en gång för länge sedan. Du vet hur det är att vara människa.

Dina ögon sveper över människobarnen och ser vad de har för sig.

Du ser allt som händer här. Du ser om någon stjäl, eller lyfter handen för att slå sin nästa.

Vi kan aldrig dölja något för dig Gud för du vet innan vi ens öppnar munnen vad vi ska säga.

Jesus, slut mig i din famn där jag får vila. Viska i mitt öra  att du älskar mig.

Låt mig få höra din stämma så ljuv som musik.

Jesus, rena mig med elden från din ande och gör mig mer lik dig.

Ta bort allt mitt eget och fyll mig med dig.

Jesus, min älskade Jesus. Jag behöver dig mer än igår.

Tack Jesus...

Hej på er alla.

Igår så stog jag med insamlingsbössan någonstans i Sverige, för att samla in pengar till de behövande i vårt samhälle.

Det var första gången jag stog så untanför en affär, det känndes konstigt att stå där md insamlingsbössan och några stridsrop på min arm.

Jag stog ensam och först kände jag mig obekväm i min situation som var ny. Jag såg människor springa med sina inhandlade matkassar i vagnarna, en del kastade en snabb blick på mig och min bössa och en del tycktes inte se mig alls.

Jag såg en ung man utanför affären som satt på en sten. Jag såg hans skor som var trasiga, halva sulan hade lossnat från ena skon  och gapade som en stor mun. Hans bara fötter avslöjade att han var strumplös.

Så kan han väl inte gå i vinter tänkte jag och jag tänkte att vi har ju en massa skor hemma som ingen använder och jag tänkte gå fram och fråga om han ville ha ett par skor men innan jag hann gå fram så hade han rest sig för att gå in i affärenoch jag kom mig inte för att gå efter honom.

Jag kanske skulle gjort det men nu är det som det är att modet svek mig och det kändes inte bra efteråt. Jag skulle gått.

Jesus säger : Det ni har gjort mot det mina minsta det har ni gjort mot mig.

Ibland så känner man otillräcklig för alla som behöver hjälp och man kanske upplever situationen ohållbar och att man inte kan på grund av att våra ögon ser hur omöjligt det kan verka att försöka hjälpa någon som ser härjad och är utslagen men människan ser det som är inför ögonen men Gud ser till hjärtat. Gud har hört den utslagnes suckar och sett deras elände.

Det som är omöjligt för oss människor är möjligt för Gud.

Jag stog och samlade in pengar för just den mannens situation för att kunna hjälpa många som har det svårt.

Hade den unga mannen ställt sig där och försökt att samla in pengar så hade han säkerligen blivit bortkörd av någon som inte ville ha honom där.

Nästa gång kommer jag inte känna den konstiga känslan då jag står och samlar in pengar för jag står där istället för den unga mannen och många av dem som skulle bli bortkörda. De behöver oss.

"Det som ingenting är i människors ögon utvalde Gud."

Dagar kan se olika ut det vet både du och jag, regnigt, snöit eller att det haglar.

Naturens ändras som nu när hösten är på väg, löven gulnar och luften känns hög och om några månader kommer det snö. Men ändå tycker man ibland att tiden liksom står still på något konstigt sätt.

Man kan uppleva en dag som en hel evighet och speciellt då när man har något att se framemot, något roligt som idag då jag var och köpte nya sängar, gissa om jag vill ha hem dom?

Varför tycker man att tiden går sakta och ibland hinner man inte med tiden för den bara rinner i väg mellan fingrarna känns det som.

Konstig tanke tycker du? Ja, det tyckte jag också när jag funderade på det innan jag började skriva. Ja, tid vad är det? Tid är väl något man fyller den med och vad fyller du i din tid som blir till igår.

Vart tog igårdagen vägen, försvann det i något rum någonstans.

 En sak vet vi , igår, dagen kommer aldrig  igen och har du tänkt på  att vi befinner oss mer i det förflutna i våra tankar än det som finns i framtiden.

Många vill inte se framtiden eller kanske inte ens veta av den, man vågar helt enkelt inte se på den eller ens möta den, man är som en struts,gräver huvudet i sanden då finns man inte.

Vi kan ändå inte stoppa tiden, den går om vi så vill eller inte. Vi kan inte heller behålla kroppen oberörd av tiden som går fast en del tycks tro det.

Många försöker att förändra och behålla sin ungdomliga hud fast man är 60 år, det känns väldigt fåfängt.

Man försöker fånga den eviga ungdommen men den finns inte varken i operationer, salvor eller krämer. Jag tycker synd om kvinnor och män som hamnat i denna skönhets jakt eller fälla rättade sagt.

Jesus älskar dig som du är för han har skapat dig till den du är.

Sluta jaga för du kommer inte hitta det du söker, där du söker, utan du hittar  det hos Jesus. Endast han kan fylla ditt tomrum som du upplever inom dig.

 Många har  en sådan enorm hets om hur utsidan av kroppen ser ut men har man glömt insidan. "Man har väl hört att tiden sätter sina spår" Och misshandlar man insidan kommer det och sätta spår så småningom.

Har man glömt att vi är evighets varelser till vår ande? 

Har man glömt att vi inte är våra egna utan Gud har skapat oss?

 Har man glömt att denna världens tidsålder tar slut en dag då Jesus kommer tillbaka?

Många människor har hamnat i pengar, lyx men jag tror inte att de är lyckligare för det." Man kan vinna hela världen men till slut förlora sin själ"

I många döljer det sig ett litet barn som vill bli kramad, förstådd och vill inget hellre än bli älskad. Ja, då har du kommit rätt. Jesus älskar dig, vill ge dig ett nytt liv ett meningsfullt liv.

Vill du ge honom din tid? Vill du fylla din tid med Jesus.

Då har du valt rätt sanna mina ord. En bättre vän än Jesus kan man inte ha.

Ta tid med Jesus då slösar du inte bort din tid.

Gud välsigne er