Hej på er alla.

Igår så stog jag med insamlingsbössan någonstans i Sverige, för att samla in pengar till de behövande i vårt samhälle.

Det var första gången jag stog så untanför en affär, det känndes konstigt att stå där md insamlingsbössan och några stridsrop på min arm.

Jag stog ensam och först kände jag mig obekväm i min situation som var ny. Jag såg människor springa med sina inhandlade matkassar i vagnarna, en del kastade en snabb blick på mig och min bössa och en del tycktes inte se mig alls.

Jag såg en ung man utanför affären som satt på en sten. Jag såg hans skor som var trasiga, halva sulan hade lossnat från ena skon  och gapade som en stor mun. Hans bara fötter avslöjade att han var strumplös.

Så kan han väl inte gå i vinter tänkte jag och jag tänkte att vi har ju en massa skor hemma som ingen använder och jag tänkte gå fram och fråga om han ville ha ett par skor men innan jag hann gå fram så hade han rest sig för att gå in i affärenoch jag kom mig inte för att gå efter honom.

Jag kanske skulle gjort det men nu är det som det är att modet svek mig och det kändes inte bra efteråt. Jag skulle gått.

Jesus säger : Det ni har gjort mot det mina minsta det har ni gjort mot mig.

Ibland så känner man otillräcklig för alla som behöver hjälp och man kanske upplever situationen ohållbar och att man inte kan på grund av att våra ögon ser hur omöjligt det kan verka att försöka hjälpa någon som ser härjad och är utslagen men människan ser det som är inför ögonen men Gud ser till hjärtat. Gud har hört den utslagnes suckar och sett deras elände.

Det som är omöjligt för oss människor är möjligt för Gud.

Jag stog och samlade in pengar för just den mannens situation för att kunna hjälpa många som har det svårt.

Hade den unga mannen ställt sig där och försökt att samla in pengar så hade han säkerligen blivit bortkörd av någon som inte ville ha honom där.

Nästa gång kommer jag inte känna den konstiga känslan då jag står och samlar in pengar för jag står där istället för den unga mannen och många av dem som skulle bli bortkörda. De behöver oss.

"Det som ingenting är i människors ögon utvalde Gud."